Heinsberg

En första omnämnande av Heinsberg som stad finns i en urkund av Heinrich von Sponheim, herre över Heinsberg, från år 1255.

Den stora stadsbranden år 1683 förstörde hela stadens nedre del inklusive rådhuset som stod fritt på torget.

Heinsbergs ämbete var rättsligt indelat i sex distrikt, kallade Dingstühle eller Schöffengerichte. För dem var Heinsbergs stadsdomstol den nästa högre instansen.

År 1794 trängde franska revolutionsstyrkor under ledning av General Jourdan fram till Rhen, medan österrikarna hade positioner i Heinsberg för att försvara sig.

Efter befrielsekrigen mot Napoleon och vid omstruktureringen av Europa genom Wienkongressen år 1815 övergick det nuvarande borgmästarämbetet Heinsberg till Preussen 1816 och blev residensstad.

Efter första världskriget var det först franska, och sedan belgiska militären som var stationerad i Heinsberg från 1918 till 1919 (Allierad ockupation av Rhenlandet). År 1932 slogs de dåvarande distrikten Heinsberg och Geilenkirchen samman och Heinsberg förlorade sin status som residensstad.

Heinsberg var känt som den norra änden av Westwall. 1944 upprättades provisoriskt en försvarslinje mot norr kallad Maas-Rur-Stellung.

Den 1 juli 1969 införlivades byarna Aphoven, Schafhausen och Unterbruch i Selfkantkreis Geilenkirchen-Heinsberg enligt lagen om omstrukturering av kommuner. Genom den kommunala omstruktureringen enligt Aachen-lagen blev Heinsberg den 1 januari 1972 residensstad i den nya Heinsberg-kretsen.